Migrän och sport 27 juni, 2010
Posted by neurologen in Neurologin och huvudvärken.trackback
Detta är ett intressant ämne! Två företeelser, på sätt och vis totalt oförenliga – åtminstone om man sätter migrän först (ingen med migrän lär väl utöva sport under anfallet? Jo, en har jag mött!).
Dagens ämne kommer sig av att jag nyligen haft en ung kille på återbesök och han hade just ansträngningsutlöst migrän. Detta är ett fenomen jag stött på vid några tillfällen, förvånansvärt sällan, alltså.
Det kanske är så att detta är ett självbegränsande tillstånd? Om man får migrän en stund efter man tränat – joggat, spelat tennis, eller något annat – så kanske man avstår träningen för att slippa migränanfallet.
Vad beror det på, då? Varför får en del migrän efter fysisk ansträngning?
Teorier finns, men inga bevis. En teori – inte helt omöjlig – är att vid ansträngning så ökar trycket i bröstkorgen. Då kommer återflödet av blod (det venösa flödet) från kroppen och från huvudet till hjärtat att försvåras. Det, i sin tur, leder till ett ökat tryck i venerna i huvudet. De är mycket smärtkänsliga och den smärtkänseln leds i samma nerv som migränsmärtan. Det tar oftast ett tag – 30 – 60 min(?) – efter ansträngningen tills anfallet kommer och det kan möjligen ha att göra med att migränmekanismerna ska dras igång.
Vad säger litteraturen? Inte mycket. En artikel från 1985 där man tycker att uppvärmningen ska vara speciell, en artikel från 1987 som handlar om symtom. Nästa artikel kom 2001 och blandar ihop alla huvudvärkar vid alla slags ansträngningar – orgasmhuvudvärk etc, etc. Slutligen kom en artikel 2006 som också tar upp detta med uppvärmning… Inte mycket vetenskap, alltså. Söker man på migrän enbart så kommer det upp 23178 artiklar. Ämnet excercise induced migraines är alltså ganska outforskat.
Min patient är en ung man, går i gymnasiet. Aktiv, tränar regelbundet, är mån om att hålla sig i form. Kör med bra uppvärmning, så den där artikeln från 1985 var inte till mycket hjälp. Killen var inte så glad, han ville verkligen inte ge upp träningen, den var oerhört viktigt för honom – inte minst för att det gjorde det lättare för honom i skolan. Nu började han dock bli bekymrad och såg framför sig att han kanske skulle behöva lägga av för att slippa migränen – som han i princip bara hade efter träning.
Vi provade min standardlösning i sådana fall – enkelt som bara den. Han skulle ta 500 mg Naproxen 30 – 60 min före träning. Och si! Det fungerade!
Efter att han startade denna behandling kan han nu motionera/sporta utan att få migrän. Himla trevligt!
Så, migrän som är ansträngningsutlöst kan behandlas och förebyggas!
Mycket positivt.
Detta leder till att din patient inte känner ångest/rädsla inför varje träning utan kan helt avslappnat gå till träningen och glädjas åt den.
Skulle han få ett bakslag så kan man ta det och tänka som så, idag har kroppen fått lite för mycket och då ta igen sig ordentligt istället.
Bra bra bra =)
Hej,
jag upplever ibland samma sak när jag varit på ett jympa pass, migränen kommer efter passet oftast inom en timme.
Jag har provat att ta 500mg Naproxen på samma sätt som grabben ovan träning och – DET FUNGERAR ÄVEN FÖR MIG!
Tyvärr har jag migrän oftare än bara efter träning, men det är skönt att slippa några anfall. Särskilt eftersom jag älskar att gå på mina jympa pass
Glädjande!
Fungerar mycket bra men hur ofta kan man ta Naproxen (500mg) är det okej med tre – fyra gånger i veckan?
Det går alldeles utmärkt att ta Naproxen flera gånger i veckan – det finns många människor som tar dem dagligen. Men om man måste ta alltför ofta kanska man ska fundera på varför…
Intressant att läsa. Jag lider av samma problem som det beskrivs i artikeln och provat en del olika tabletter efter olika undersökningar, senast migränkliniken i Göteborg 2008. Helst vill jag hitta orsaken till uppkomsten av anfallen.
Träning har jag inte tänkt att sluta med men har heller aldrig kunnat utöva det i den omfattning som jag vill (43 år). Rätt frustrerad och vill komma till botten med det. Under de senaste åren har jag tagit “dubbel treo” men det gillar inte magen så mycket.
Några tips för att kunna gå vidare?